Jag tittade ut i höst skymningen, på grannens tomt gick frun och krattade löv, de hade också bosatt sig permanent här ute på Hornslandet där det annars mest var sommarboende. Deras fosterson kom ut och tittade ointressant på när frun samlade ihop de nedfallna löven. Pojken hade kommit från ett hem i Dalarna och blivit tvångsplacerad hos Siv och Torbjörn som mina grannar hette. Pojken, Thomas, var femton år, liten och smal med ett råttansikte. Han gav ett falskt intryck och man fick hela tiden känslan av att han var smutsig. Thomas var inte bara oinbjudande i sitt sätt och utseende, begåvningsreserven var inte heller på topp, Siv hade
berättat att han gick i särskolan. Men nu när jag stod och tittade på honom kände jag inte avsmak, jag förvånade mig själv med att känna hur mitt sköte blev blött. Så här gick det inte att fortsätta! Jag måste göra något åt de här känslorna jag bar inom mig. Sista tiden hade en av de
stora kvällstidningarna haft en reportageserie om sexmissbrukare och jag insåg att jag lätt föll inom den kategorin. Jag behövde hjälp, professionel hjälp...jag sträckte mig efter telefonkatalogen och fem minuter se... Les hele novellen
