Jag tänkte på att jag nog aldrig sett henne i kjol eller klänning. Hon gick nästan alltid klädd i byxor slog det mig. Synd på så fina ben, men det skulle kanske bli ändring på det framöver. Jag kunde inte låta bli att småle åt hennes val av kjol, den var verkligen kort. Hon trodde hon var listig med de tjocka, stickade strumpbyxorna, men oj vad överraskad hon skulle bli.
Vi hälsade och jag kunde se att hon var lite nervös. Vi bestämde oss för kaffe och en bulle. Jag gick och inhandlade sakerna och ställde sedan fram det på vårt bord. Vi inledde med att prata lite allmänt om jobb och andra oförargliga saker samtidigt som vi drack vårt kaffe. Men till slut kände jag mig tvungen att ta till orda. Jag gillar inte rundsnack utan vill se resultat.
- Du är välkommen hem till oss efter kaffet.
- Tack, svarade hon och jag kunde se på henne att hon uppfattat den ändrade stämningen i luften.
- Men innan du får komma hem till oss är det några saker du måste ha klart för dig.
- Som vad då?
- Din plats.
Hon skrattade lite osäkert och då hon inte sa något fortsatte jag.
- Som du förstått så lever Ann-Sofie och jag i ett lite speciellt förhållande. Jag kommer inte att försöka förklara mig för dig. Utan ditt enda sätt att få reda på något är genom egna erfarenheter. Men först vill jag att du byter om.
- Att jag vad?
- Du kan sluta upp med att fråga om hela tiden, du hörde nog vad jag sa.
Jag såg hur hon hajade till lite. Det var inget artigt sätt jag besvarat hennes upprepande fråga.
- Vad handlar det om o... Les hele novellen
