Ann-Sofie fick syn på något i ett skyltfönster. Hon hejdade Catrine och sa något till henne som jag inte uppfattade, de båda kvinnorna började sedan skratta. Ann-Sofie vände sig om mot mig och pekade leende in i fönstret. Jag kunde se några bilder på en av våra mest populära komiker och log tillbaka mot henne. Hon var på ett sprudlande humör min lilla fina hona. Vi kom fram till bilen där den stod parkerad invid trottoaren. Jag låste upp centrallåset med larmdosan och vi hoppade in alla tre.
Väl hemma fixade vi alla tre gemensamt fram koppar och fat. Kaffe sattes på och vi dukade fram en del kakor. Sedan slog vi oss ner i den stora hörnsoffan i vardagsrummet. Det vill säga jag och Catrine, Ann-Sofie satte sig på den tjocka mattan på golvet.
Sedan jag flyttat ut från min lägenhet och in i det stora huset hade jag varit tvungen att inhandla en del nya möbler. Min gamla soffa och de båda fåtöljerna hade hamnat i ett separat TV- och läsrum i huset. Till vardagsrummet hade en stor hörnsoffa och en mycket bekväm snurrfåtölj med pall handlats in. Nytt soffbord och en stor tjock matta hade kompletterat det hela.
Ann-Sofie hade varit med och handlat in de nya möblerna, hon har god smak och sinne för inredning så hennes hjälp hade varit välkommen. Men hon fick inte sitta i möblerna. Inte ens när vi var i möbelaffären och provade fick hon sitta i dem. Den nya tjocka mattan som vi lagt under det nya soffbordet... Les hele novellen
