Min kjol är inte bland de kortaste, men åtsittande nog för att man inte ska kunna undgå att vila blicken på min ända. Och skorna kunde definitivt varit högre, men det är så varmt, så jag har svarta sandaler med flera breda remmar tvärs över foten, rätt läckra faktiskt. Trosorna har en tendens att dra ihop sig i glipan mellan skinkorna, så jag känner dem tydligt vare sig jag rör mig eller sitter still. Att jag har ett par bröst känner jag hela tiden, eftersom allas blickar dras till dem, speciellt om jag böjer mig ner. Man anar att behån är genomskinlig, sånär som på de svarta dekorslingorna. Och jag böjer mig gärna framåt om det finns manliga ögon i närheten och jag bara önskar att de följde sina instinkter och gjorde vad de tänker; värmen och min lätta klädsel håller mig nämligen ständigt lite småkåt.
Men det är klart, det skulle bli lite jobbigt att tillfredsställa alla åtta som stirrade på mina tuttar i kafferummet nyss, när luftkonditioneringen hade fått vårtorna att styvna och när jag böjde mig över tidningen med en så ordentlig svank så att någon egentligen bara behövt lyfta kjolen för att kunna köra in kuken i mig...
Jag sitter och funderar på hur det skulle ha känts när bestämda steg närmar sig mitt rum. Jag känner mig lite ertappad, som om någon skulle läst mina tankar och rodnar när jag tittar upp. Det är du, chefens nya pålläggskalv och favorit som jag knappt pratat med hittills. Dels reser du mycket och är inte så ofta här, dels verkar du vara en tuffing som vi andra är lite avvaktande mot. För du verkar få härja lite som du vill. De ber mig komma in till dig för ett samtal om en halvtimme, e... Les hele novellen
