Detta skjedde på 80-talet.
Jag var student på ett universitet i Mellansverige.
Tjugo år ung, inget fast förhållande men jämt med ett sexuellt sug.
Höll mig i form genom att vara med i en lokal boxningsklubb, inte så mycket för ”våldets” skull som att det bara var jäkligt bra träning.
Men till saken, äntligen fredag och avklarad tenta, dags att ta sig hem.
Jag bodde nästan 30 mil ifrån universitet och vid den tiden hade jag, som fattig student, så klart ingen bil.
Men det hade brukat gå bra tidigare också att ställa sig vid utfarten till huvudleden och visa tummen.
Sagt och gjort, packade ner det lilla jag skulle ta med hem. Tvätt till morsan och lite studiematerial.
En skön försommardag var det så jag bestämde mig för shorts och t-shirt.
Pallrade mig ner till vägen och hade med mig en liten handtextad skylt med namnet på min hemstad.
Oftast när jag hade liftat så var det någon lastbilschaffis som förbarmade sig över mig och plockade upp mig.
Det jobbiga med dem brukade vara att de hade ett så uppdämt snackbehov att under hela resan fick man inte en blund i ögonen.
Men denna dag verkade chaffisarna inte ha behov av någon att snacka med, ett tjugotal hade nog redan svischat förbi innan en helt vanlig svensson Volvo satte på blinkersen och körde in till vägkanten.
Jag sprang fram till bilen och öppnade framdörren
-Hej och tack för att du stannade, flåsade jag fram.
-Hej på dig, Mirjam heter jag och såg att du skall till stad x precis som jag, så hoppa in vet jag.
- Härligt, Fredde kallas jag, vars skall jag kasta in min bag?
-lägg den på baksätet bara.
-ok, tog och kastade in bagen där bak och skrynklade in mig på passagerarsätet fram.
Tog mig en närmare titt på min ”räddare”, en kvinna i typ 40-års ålder, välhållen som det såg ut.
Långt blont hår uppsatt i en ponnysvans i nacken. Mörka solglasögon, en tunn ärmlös topp och en kort klänning.
Hon fräste iväg i den inte alltför täta trafiken, hon körde bra, växlade mjukt och accelererade ändå... Les hele novellen
