Vi hade mejlat med varandra i några månader och chattat ganska mycket. Vi mådde båda två ganska dåligt psykiskt under den här perioden, speciellt hon, och det gjorde att våra samtal gick in på ett djupare plan ganska tidigt, eftersom det inte heller var särskilt svårt att öppna sig bakom en datorskärm. Vi visste båda två att ett förhållande skulle kunna vara möjligt eftersom vi båda var bisexuella, och dessutom bodde i samma stad, men vi höll ändå våra samtal på ett mycket vänskapligt plan utan sexuella anspelningar. Jag visste nästan allt om henne innan vi ens hade träffats och en dag föreslog hon plötsligt att vi skulle ta en fika.
Jag tror aldrig jag har varit så nervös i hela mitt liv som när jag stod där på våran mötesplats, fem minuter tidig, och väntade på att hennes svartklädda gestalt skulle komma gående emot mig. Även om vi bara skulle vara vänner oroade jag mig för vilket intryck jag skulle göra på henne. Tänk om jag skulle bli blixtförälskad och inte hon? Tänk om hon bara hade drivit med mig? De dumma tankarna försvann så snart jag fick syn på henne. Hon var betydligt vackrare i verkligheten och nervositeten släppte nästan på en gång när vi satt oss på caféet. Vi hade inga problem att prata och det visade sig att vi hade samma humor. Vi fortsatte att vara vänner och höll kontakten via telefon och mer fika på stan.
Anledningen till att Henry mådde dåligt var hennes familjesituation, själv hade jag bara dåligt självf... Les hele novellen
